Resan ner till Värmland började med en 18 timmar lång tågresa, med start i Luleå och stopp i Örebro där vi fick hämtning av min far. Det gick faktiskt bättre än förväntat och vi fick sova lite mer än vad vi hade trott att vi skulle få göra. Vi hade sittplatser hela resan och de som satt bredvid oss ner till Stockholm satt ytterst lite bredvid oss så vi kunde sträcka ut oss större delen av tiden.

Vi hade självklart sån tur att jag lyckats boka in oss på platser med eluttag bredvid stolarna, så vi kunde ladda telefonerna, koppla in datorn och kika på lite film och ladda headset och mp3-spelare. Tack vare det kändes det som att resan gick fortare än vad den gjorde. Man kunde ju alltid sysselsätta sig med något. Vi satt för det mesta med lurar på oss och lyssnade på diverse podcasts, musik, ljudböcker och så vidare.

Enda tragiska med resan ner var att vi var 20 minuter tidiga till Stockholm (där vi skulle göra tågbyte) och det resulterade i att vi fick vänta ännu längre på att få ta nästa tåg. Hela 1 timme och 20 minuter satt vi och rullade tummarna och kikade på människor och tåg som kom och gick. Inte roligt att bara sitta och vänta.

När tåget från Stockholm till Örebro väl kom, och vi fick kliva på, fick vi oss en ganska trevlig upplevelse. Vi skulle åka dubbeldäckare till Örebro. Har aldrig någonsin åkt tåg som varit dubbeldäckare tidigare. En trappa upp i mitten av vagnen hittade vi våra platser och jag kan tala om att de stolarna var nog de skönaste tågstolarna jag någonsin suttit i och vilken upplevelse att få se över trädtopparna och se landskapen på ett helt annat sätt än då man sitter på marknivå. Har inte något emot att åka de tågen igen.

Väl framme i Örebro stod pappa och väntade på oss. Tanken på att sätta sig i en bil och åka 1,5 timme till Hagfors var inte lockande, men den bilfärden gick fort och hipsvips så var vi framme och fick avnjuta en god middag.