Nu ska ni få er en ordentlig titt på vem jag är eftersom att jag börjar vara riktigt less på människor som tror att dem känner mig. Börjar vara less på människor som tror att dem vet hur jag är.

Jag ogillar verkligen dessa besserwissers som tror att bara för att de råkas veta av en så känner dem en. Bara för att man får höra saker från människor som har umgåtts med mig betyder inte det att dem vet något ändå. Det finns ingen som känner mig lika bra som jag själv gör, det finns ingen som kan påstå att de känner mig för dem har inte bott med mig, kommer inte göra det och har dem gjort det så kommer dem alrig att göra det igen. Vissa av dem har inte spenderat mer än någon vecka med mig sen jag var 17 år gammal, hur fan kan människor då påstå att de känner mig? Och människor som inte spenderat mer än en, två timmar med mig, om ens det, hur fan kan dem påstå att de känner mig och vet hur jag är?

Jag om något vet exakt hur jag är och hur jag funkar. Är jag Guds bästa barn? Svar nej. Kommer jag aldrig att vara och det har jag verkligen aldrig påstått heller. Skyller jag allt som händer omkring mig på alla andra? Svar nej. Varför skulle jag? Det krävs alltid två för att det ska bli skit. Synd bara att vissa inte fattar vinken när dem ska lägga av och inte förstår att de faktiskt har en pjäs med i spelet också, medvetet eller omedvetet. Tror jag att det enbart är fel på alla jag är ovän med/ogillar? Verkligen inte, det krävs som sagt två. Att två personer är som varandras natt och dag spelar stor roll för om man ogillar eller gillar varandra. Beteende, personlighet och vart man är i livet spelar stor roll för att man ska kunna gilla varandra. Jag kan inte vara falsk och umgås/prata med människor som jag ogillar eller som på någotvis gjort orätt mot mig. Jag accepterar ingen skit, och det kommer jag aldrig att göra. Triggar jag människor ibland till att bli irriterad på mig? Självklart. Finns inget bättre än att skapa reaktioner hos folk, och då bryr jag mig inte om det är en bra eller en dålig reaktion. Det är absolut inte min bästa egenskap, men sån är jag. Jag skapar reaktioner hos folk, och ser vad summan av kardemumman blir. Kan man inte ta mig för den jag är, och förstå mig har man inget med mig att göra.

Jag är en person som man antingen älskar eller hatar, det finns inget mellanting. Det har jag vetat i många många år, och stör jag mig på det? Nej! Jag skiter blanka fan i vilka som älskar mig och absolut i vilka som hatar mig. Det rör mig inte i ryggen. Jag skiter i om människor har svårt för mig och anser att jag är hopplös, det är deras problem. Verkligen inte mitt. Vill man spendera sina dagar med att hata mig och ständingt gå omkring och vara irriterad på mig? Varsågod! Det är deras huvudvärk och dem kommer aldrig någonsin att må bra med all skit bubblandes inom sig. Men det är inte mitt problem, så länge jag mår bra skiter jag i resten. Mitt välbefinnande och mitt tycke går före allt annat, oavsett.


Tror jag att jag vet och kan bäst? Absolut inte. Jävlas jag, och retas kring det och "låtsas" att jag vet och kan bäst? Självklart. Men kan ni inte ta när jag retas, då har ni inget kring mig att göra. Jag är inte mer än mänsllig, även om vissa verkar vilja tro annat. Jag är riktigt envis och ibland vägrar jag erkänna att jag har fel på en gång. Men när det kommer till kritan har jag inga problem med att säga att jag gjorde/hade fel. Så länge jag har gjort/haft fel. Jag tar verkligen inte på mig skulden för något jag inte gjort. Och jag vägrar acceptera och tolerera att man felaktigt anklagar mig för saker och ting. Jag har inga problem med att säga vad jag tycker och tänker och jag har absolut inga problem med att vara ärlig. Fråga mig rakt ut och du får höra exakt som det är, inget mer och inget mindre. Det är inget svammel från mitt håll. Säger jag direkt till ditt ansikte vad jag tycker och tänker utan att vi ens diskuterat kring det? Verkligen inte, jag vill inte såra i onödan. Jag tiger hellre och håller det för mig själv än att jag sårar en människa bara för att jag kan. Vill man verkligen veta vad jag tycker, tänker och anser kring saker och ting så är det bara att fråga. Man får endast raka och ärliga svar från mig. Finns ingen annan som kan ge bättre svar kring vad jag tycker än jag, hur mycket man än skulle vilja lyssna på skitsnack som cirkulerar.

Jag har gjort många fel och mycket misstag i mitt liv. Ångrar jag att jag har gjort det? Absolut inte. Det har lärt mig så mycket och hjälpt mig att bli den jag är. Ogillar jag att jag är som jag är? Verkligen inte. Jag tycker om mig själv, jag tycker om att jag är den jag är. Jag tycker om att jag är rak och inte tar skit från någon. Jag tycker om att jag har ett temperament som heter duga och att jag inte pallar med skit, skitsnack, en massa trams och barnsligheter. Jag tycker om att jag snabbt kan skaka av mig skit, säga "Jag bryr mig verkligen inte" och sen gå vidare med mitt liv. Jag tycker om att jag är en tjej med skinn på näsan. Att jag är stark och klarar av att axla mer än vad jag borde göra. Jag tycker om att jag är envis, så envis att har jag bestämt mig för en sak så kommer ni ALDRIG lyckas rubba det.  Jag tycker om att jag inte ger människor andra chanser, för de visar sig alltid att dem inte förtjänar det. Jag tycker om att jag är en tjej som ogillar när man vänder kappan efter vinden. Som ogillar när människor bara tänker dit näsan räcker.

Har ni bott med mig de senast 5-6 åren? Har ni bott med mig överhuvudtaget? Har ni ens sett hur mitt liv ser ut? Har ni sett och vet ni allt jag har varit med om? Vet ni hela min livshistoria och hur jag har haft det? Svar nej! Ni vet verkligen inget om mig, för ni känner mig inte. Ni kanske tror att ni vet min bakgrund och ni kanske tror att ni vet hur mitt liv har sett ut. Ni har så fel så ni vet inte. Det finns bara en människa som har fått en verklig inblick i mitt liv och hur jag har haft det. Vad som har gjort mig till den jag är idag, och det är min sambo. Den enda som verkligen vet allt om mig. Tror ni verkligen att bara för att man umgås med er, är er "vän", säger att man står er nära och så vidare så har jag berättat allt för er? Skulle inte tro det. Jag släpper inte in vem som helst innanför min skyddsbariär. Det kan ni glömma.

Jag älskar mig själv, och hur mycket ni än försöker bryta ned mig med era påhopp och glåpord så kommer ni aldrig att lyckas. Att man använder sig av glåpord, påhopp och personangrepp visar bara ett tecken på omognad. Vill man verkligen säga vad man tycker och tänker om någon, och påstår man sig vara en ärlig människa så undviker man påhopp, glåpord och personangrepp. Man behöver inte ifrågasätta en annan människan personlighet och beteende, eller påpeka det. Man kan säga rakt ut hur det ligger till utan att försöka trycka ner människor.



Detta är jag och ingen annan.
Kan ni inte ta det, så vet ni vart dörren finns.
Jag tvingar ingen att vara kring mig, och jag vill inte vara kring falska människor.